KARLSÖSOMMAREN 2007 – FRÅN VAKTARENS ÖGON

Aron Hejdström var Stora Karlsös tillsynsman under 2007 och arbetade på ön från april till oktober. Här kan du läsa hans egen skildring av sommaren som gått på Stora Karlsö.

När jag tittar ut från Klinteberget är det regn och inte soldis som skymmer Karlsöarna där de avtecknar sig mot horisonten. Jo, visserligen har hösten kommit och säsongen är slut sedan länge men regnet är inget nytt. Likt övriga Sverige har Karlsö haft en regnig sommar, självklart med konsekvenser för besöksantalen.

Men vi börjar i den vackra våren. När jag kom ut till Stora Karlsö den 8:e april var himlen klarblå och solvärmen härligt vederkvickande. Vattentemperaturen, som jag i min iver provade två dagar senare, var väl så uppfriskande men knappast värmande. De första veckorna präglades av fint väder och blommorna kom snart upp i både buskage och på hällmark. Hundratals våradonis och otaliga blåsippor täckte ön och vid Hässelby läde lockade gotlandsnunneörter två doktorander till besök. I fågelväg var våren och försommaren en härlig tid då ön under mer än en månad dagligen besöktes av havsörnar och sillgrisslor som började göra sig hemmastadda på hyllorna. Något lite extra blev den 13:e april med besök av en vacker härfågel!

Den 26:e april gjorde karlsöbåten sin första tur för säsongen och ensamheten var till ända. Stort fokus under säsongen har legat på husbygget i Hien, ett nytt bulhus skulle ersätta den nedbrunna båtboden. Arbetet med huset företogs under våren och hösten för att inte vara onödigt störande för besökarna och karlsös eget bygglag förberedde grunden redan i april.

Efter den sedvanliga städdagen startade turistverksamheten med nio tappra besökare den första maj. Månaden var sedan full av fart både i naturen och bland besökare. Många skolklasser avlade visit och några nedslag i naturdagboken ger följande resultat: 26:e april – första sillgrissleägget, 9:e maj – åda med fyra ungar i norderhamn, 12:e maj – första krutbrännaren och Wöhlers Orientaliska mattor på plats, 13:e maj – första näktergalen. Under försommaren kunde vi också nöjt bocka av både en och två besökande sommargyllingar.

Fram till midsommar var solen en ständig följeslagare och efter en riktig värmebölja första veckan i juni kryllade ön av tistelfjärilar och nya växter, tjärblomster, tulkört och brudbröd överglänste de uttorkade orkidéerna. Samtidigt berikades ön också av 90 tackor och 125 ystra lammungar, ungefär hälften av sommarens besättning.

Under säsongen har Stora Karlsö vid flera tillfällen blivit uppmärksammad av media. Gotlands Allehanda skrev ett reportage den 30:e juni, filmare från SVT:s naturprogram och "på spåret" har besökt ön, och även Bröllopsmagasinet och Båtnytt kommer att publicera artiklar.

Den första juni tittade den första grissleungen fram och tre veckor senare hoppade några modiga krabater från västerbergets klipphyllor. Tre dagar senare, den 23:e juni, startade årets grissling*. Oturligt nog kom också regnsommaren igång kort därefter och i kombination med att tordmulehäckningar tvingade oss att hitta en ny nedgång till ringmärkningsplatsen blev grisslingen mer ansträngande än vanligt. För att i framtiden underlätta tillgängligheten för märkare och assistenter bestämde länsstyrelsen under hösten att bygga en ordentlig trappa vid lerberget söder om fyren.

Guider och personal har självklart satt sin prägel på sommaren och trots många nytillskott har vi i god anda hållit uppe traditioner som karlsöbar, lukning och midsommarfirande. En ny tradition, Karlsöolympiaden, såg också dagens ljus. För mig som haft fördelen att träffa hela personalenstyrkan har sommaren också inneburit många fina nya bekantskaper och karlsöiter!

Guiderna har varit mig till stor hjälp vid naturobservationer och bland några höjdpunkter i år kan nämnas flertalet besök av sälar, två observationer av snok samt minst två paddor. Dock var det inte bara personalen som hittade rariteter, en liten triumf fick Stellan Hedgren och Gun Ingmansson när de med sin botanikexkursion de 28:e juni hittade en ny art för ön: Myskmalva!

Karlsö i år har som sagt varit regnigt och besöksantalet under juli var ett riktigt lågvattenmärke. Besöken av privatbåtar blev också de färre, även om de hämtade igen lite i ett soligt augusti. En stor fördel med den blöta sommaren har förstås varit att ön varit grönare än någonsin. Den stora torkan med brun utbränd växtlighet infann sig aldrig och många växter blommade om framåt sensommaren. Vad sägs till exempel om en nyutslagen fältsippa den 14:e augusti! Vi i personalen var också tacksamma över att lammen hade så mycket mat ute på ön att de inte brydde sig om att smita in i Norderhamn och Hien.

Fram mot augusti växlar vädret till sol igen och en fin höst med gullris och starflockar drar fram över ön. Grisslornas och tärnornas skräniga konversationer byts ut mot syrsornas mjuka kvällskonserter och snart blir luften hög och klar igen. Örnar och duvhökar intar åter luftrummet. Den nyvunna friheten efter att fågelskyddet släppt firas med champagne på Aurbacken och utflykter till Stiudden och Franska bukten.

Den 25:e går bolagsstämman av stapeln och ön invaderas av aktieägare som nog var mer intresserade av fina promenader och trevligt umgänge än årsmötesförhandlingar. Precis som det skall vara! En vecka senare lämnar den sista guiden och vandrarhemsvärdinnan ön och vinterställningen av ön börjar. Under september hjälper länstyrelsen till med röjning till en framtida kulturguidestig och själv inriktar jag mig på röjning framför Stora förvar.

I de sedvanliga inventeringar av sjöfågel, skarv, karlsösallat och hjärtstilla som företagits under säsongen konstaterades inga stora förändringar. Fem till tio par tobisgrisslor har häckat på ön och antalet skarvbon har ökat något, årets inventering gav 868 bon jämfört med 755 bon 2006. Sedan förra året har skarven flyttat runt lite och använt sig av större delar av östsidan. En intressant observation under hösten har också varit att många skarvar, framförallt unga, har uppehållit sig i klippbranterna söder om Stornasar, en framtida häckningsplats månne? Till nästa år hoppas vi också att det är dags att revidera antalet däggdjur på ön! Några dagars besök och kort inventering av en fladdermusexpert gav tecken på att trollfladdermus, vattenfladdermus och endera mustasch- eller brandfladdermus kan finnas stationär på ön. En ordentlig inventering 2008 är under planering.

Efter en underbar sommar lämnade jag ön i solglitter och blankvatten den 26:e september. Som en avskedshälsning tog höstovädren paus för första gången på veckor och en jorduggla deklarerade maktskifte när jag passerade radarkullen på väg ned till Norderhamn. Vi ses nästa år!

Aron Hejdström, tillsynsman 2007

* Att ringmärka sillgrissleungar kallas för att grissla