KARLSÖBLADET 25 ÅR

Artikel av Rita Larje från nr 1 2004

Pdf-version

Jubileer är bra. Man får tillfälle att höja ett glas och att utbringa ett leve och vara glada. Men framför allt får man anledning att se tillbaka på jubilarens historia.

Förra året fyllde bibliotekskommittén 25 år. Dess historia berättade Rolf Jacobson om i Karlsöbladet 3/2003. Men en lika gammal jubilar glömde vi att hurra för – Karlsöbladet. Vilken tur för Karlsöbladets vikarierande redaktör. Nu fick hon ett osökt tillfälle att gå tillbaka i "läggen" och forska i historien. Och att gratulera i efterhand går också bra. Redaktören ber att få överräcka en blomma!

Karlsöbladet föddes i oktober 1978. De första bladen hade formen av månadsbrev där redaktören och initiativtagaren Bertil Nilsson berättade om vad som tilldragit sig på ön. I nr 2, 1978 återfinns redaktörens programförklaring: "Karlsöbladet, som är ett enkelt och flärdfritt men utomordentligt läckert informationsblad, utkommer med cirka 10 nummer per år." Att prenumerera kostade 20 kr som då innefattade årgång 1 och 2. I november 1978 hade Karlsöbladet redan 93 prenumeranter.

Läsarna fick ta del av små och stora händelser på ön. Jag, som inte var med på den tiden, har funnit ett stort nöje i att informera mig bakåt i tiden. Rapporter om fågel- och växtobservationer var legio. Väderläget under den gångna månaden var ett inte heller oväsentligt inslag. Det berättades om underhållsarbeten på byggnader och annat. Underhållsstyrkan bestod oftast av Britt Stumle, Torsten Orleifsson och Bertil Fardstedt. Efter utfört arbete blev det ofta fest. Det var den värd, underhållsstyrkan.

I nyhetsbreven kunde man läsa om den arkeologiska utgrävningen på Norderslätt som leddes av Elisabeth Almgren, om kungligt besök och om disputation av en gammal karlsöguide. Båttrafiken, posten och biblioteket var också emellanåt föremål för "skriverier". Och rapporter från bolagsstämmor förstås. Bertil Nilsson inte bara skrev med sitt personliga anslag, han illustrerade också med "läckra" små bilder.

Då och då finns bidrag från andra författare. Rolf Jacobson är till exempel en flitig fågel och växtrapportör, Nils Linnman berättar om hur det var att arbeta som guide en månad, Johan Mattson om hur livet på Stora Karlsö tedde sig för ett fyrbiträde på 1920-talet.

Karlsöbladet må ha varit "enkelt och flärdfritt" men prenumeranterna fick en faktaspäckad informationskälla i sin hand. Sista brevet från Bertils penna var nr 10 1982. Redaktören avbröt, efter 5 år, en uppskattad verksamhet och reste för att tillbringa vintern utomlands.

Men Karlsöbladet dog inte, det vilade sig bara en stund. 1984 fattade Jan Fröman sin penna och i juni kom en fortsättning, men med något sänkt ambitionsnivå vad gällde antalet nyhetsbrev. För 15 kr skulle man få 4 nummer per år. Ett fortsatt utgivande var uppskattat, det framgår av att många fortsatte att prenumerera.

Redaktör Fröman fortsätter att berätta om livet på ön i nilssonsk anda och bladet får en ny vinjett. Det framgår inte vem som ritat grissla och utfallsprofil, men jag gissar på redaktören själv. Nyhetsbrevet består fortfarande bara av ett enda faktatätt dubbelsidigt och dubbelvikt A-4-ark.

Fåglar, häckande gamla bekanta och överraskande sällsynta gäster, blommor som prunkar på sommaren men kanske mer de som inte ge upp fast det är vinter, platåkanter som rasar, styrelsemedlemmar som avgår och nya som kommer till, fågelberg i museet, harpest, bryggreparationer, donationer, vintervaktare och träd- och buskinventering, allt har flödat ur redaktörens penna, som väl så småningom blev datoriserad. Med modernare teknik blev layouten förändrad och fotografier gjorde sitt intåg på sidorna.

En fråga som ofta återkommer är den om åretrunt-tillsyn. Fyren skulle automatiseras1984 och fyrplatsen avbemannas. Efter påtryckningar kunde länsstyrelsen snickra ihop en statlig bemanning med pengar från SMHI, sjöfartsverket och militären i naturvårdsverkets regi. 1989 föreslog naturvårdsverket att personalen på ön skulle dras in och tillsynen skötas av länsstyrelsens naturvårdsenhet genom sporadiska besök. Karlsöklubben förväntades se till sin ö under sommarsäsongen. Förslaget avvisades men efter regeringsbeslut togs de tre åretrunt-tjänsterna bort. Men säg den karlsövän som lämnar sin ö i sticket. Skaran av frivilliga vaktare var stor redan första vintern. I början bjöd naturvårdsverket på transporten. Idag är en vintervaktarvecka på Stora Karlsö en exklusiv och eftersökt upplevelse. Vi klarardet själva!

Jan Fröman fortsatte fram till mitten av 1999 att ansvara för att information om Stora Karlsö spreds till Karlsöbladets prenumeranter. Men i och med nr 3, 1999 var det dags för nya kvastar. De kvastarna var Petter W. Rimfors och Katarina Amér. Det var också dags för Karlsöbladet att ändra skepnad. Sidorna blir fler, illustrationerna talrikare, Karlsöklubbens nya logotyp framtagen av Lena Wennerstén används i vinjetten, layouten görs av Nina Littorin och tryckning sker på Godrings tryckeri i Visby. Från och med nr 2/2001 är det Nina som delar redaktörsskapet med Petter fram till 2003 när Petter redigerar på egen hand. Lena Wennerstén står fortsättningsvis för layouten. Jag känner mig hedrad att få lägga mitt namn till raden av redaktörer, om så bara som tillfällig sådan för två nummer.

Från läckert nyhetsblad till bolagets läckra tidning med en upplaga på 600, ibland 1200, exemplar. En utomordentlig utveckling som bör glädja dess upphovsman, Bertil Nilsson.

Karlsöbladet har fortsatt att berätta om livet på ön. Men observationsrapporternas uppräkningar har ersatts av kortare artiklar om Stora Karlsö, i dag, igår och vad som händer i framtiden. Händer saker gör det hela tiden. Ett stort projekt som det redan skrivits om är det omfattande röjningsarbetet och det år 1985 återinförda fårbetet för att motverka den tilltagande förbuskningen på ön. Vi vill få fortlöpande upplysningar om hur fårbetet påverkar växttäckets många rariteter. Rapporter från de forskningsprojekt som bedrivs på och om Stora Karlsö har också sin givna plats. Projekt Sillgrissla har givit intressanta inblickar i grisslornas liv. Projekt Silltrut, studier av en art på tillbakagång, vill vi veta mer om. Sällsynta fågelgäster kommer att besöka ön även framdeles, var så säker. Det kommer vi att få rapporter om. Karlsö lider inte brist på uppmärksamma fågelskådare.

Karlsöbladet är mediet som inte bara informerar utan också väcker längtan ut till vår ö, år efter år.

Länge leve Karlsöbladet!